Vaknade tidigt av ett ilsket smattrande på fönsterrutan. Ute var det svart och regnet piskade ner. Det enda rätta -kändes det som- vore att vända sig om och dra täcket över huvudet. Men nähepp, plikten kallar och det var bara att masa sig upp och ta sig till kaffebryggaren, halvt medvetslös. Inte ens katten var intresserad av att stoppa näsan utanför dörren.
Hundarna kom in igen lika fort som de sprang ut, de pinkade nog i farten.
Jag tog mitt kaffe och smög ut från det sovande huset.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Eftermiddagen tillbringades jobbandes hemifrån. Tyst, lugnt och ostört fick jag en hel del avklarat.

Att ha en av mina ögonstenar som blickfång medans man jobbar är inte dumt alls <3

Efter ett trimpass så som igår vill jag att Monzan ska skrittas. Helst lite power walk så att han får använda hela kroppen men utan att anstränga sig.

Så det var dagens tanke när vi i full reflexutrustning begav oss ut strax innan mörkrets inbrott.
Vi delade inte samma tanke jag och Monzan. Så kan vi säga =))
För när kusen låter "iiihhhh" och frustar så att näsborrarna fladdrar, blir 1m kort och rör sig i skruvade rörelser åt alla håll försvinner liksom vitsen med min tanke.
Bitvis kunde han hålla sig på mattan och skrittade på i ett tempo som få hästar matchar. Jag är nöjd med det :-D

Skogen i skymningen.

På fältet i fullmånens sken.

Monzan har hittat ett favvo godis. Trodde aldrig att han skulle gilla dom. För en tid sedan så fick jag en provpåse hästgodis med smak av vete och kokos!?!
Igår kom jag på att hästarna skulle få provsmaka. Att Doris gillar dom förvånar mig inte. Hon gillar allt!
Men att Monzan gillar dom så pass att han nära på tog hela handen i sin iver att få tugga i sig denna tingest - DET förvånar mig!

Vilket får mig att tänka på en sak.
Jag tror ingen går och trycker i andras hästar godis (jag kan ha fel), men det verkar vara okej och mer regel än undantag att trycka i andras hundar godis. Varför?
Jag har en personlig uppfattning om det >:-(
Sorry, ett sidospår ;-)

Doris har bara fått lite pyssel.
Det av den enkla anledningen att sambon jobbar kvällsskift och vi behöver vara två för tömkörning. Och ikväll så hoppades det i ridhuset. Inte det bästa att då gå ner med en unghäst och begära att hon ska koncentrera sig på en uppgift.
Så vi pysslade och trixade istället.
På och av med träns utan att bli giraff blev kvällens jobb. Tillslut kunde tränset tas av utan att huvudet for upp med truten låst om bettet. Övning ger färdighet!

Något jag tänkt på under en lång tid efter att ha läst lite här och där samt bara genom att inte stänga av mina öron.
Det är över hur folk på olika sätt kan gnälla över saker och ting.
Jag är lite fascinerad :-)
Är det inte det ena så är det det andra.

Det kan vara för varmt. Då blir underlaget för hårt eller för dammigt. Då vill man ha regn!

Kommer regnet då blir det för blött. Då blir underlaget för mjukt, för kletigt eller för halt (valmöjligheter finns). Täckena som hästarna haft ute torkar för långsamt.

Det kan vara för kallt....för mörkt....för välj själva! För att inte tala om när det kommer snö...och is!!! Jösses, det blir vinter varje år.
Det blir inte mindre vinter för att man inte gillar den. Och man kan inte gnälla ihjäl den heller :-P

Det finns uppenbarligen en uppsjö av saker att gnälla på oavsett vad som står till buds.
Är folk generellt aldrig nöjda?
Och varför?

Varför inte ibland bara se till det man faktiskt har - och inte stirra sig blind på det man inte har.

Men vad vet jag? Förmodligen får jag heller aldrig veta. Och ärligt talat så vill jag inte veta heller.
Därmed inte sagt att jag aldrig gnäller, för det gör jag. Men jag är också väldigt nöjd med det jag faktiskt har!

Godis med smak av vete och kokos!
Nu måste jag ju ta reda på vart jag har fått dom i från och vart det finns mer att inhandla ;-)