I dagarna två har jag åkt häst ganska precis en timme om dagen.
Det är inte speciellt rogivande och avkopplande. Inte när man har ett sprättdjur som har fått nog av entimmes promenader. Bitvis lunkar han som en gammal ko och bitvis studsar han värre än en känguru!
Två dagar till....
Ge mig styrka!

Något intressant börjar hända.
Varje dag är jag ute i beteshagen för att kolla till Doris.
Jag visslar alltid när jag kommer.
Doris har total ignorerat mig :-/ Inte så att hon går iväg. Hon hälsar glatt, men då är jag ju liksom redan framme. Men hon har aldrig gjort sig besväret att komma själv.
De senaste dagarna har hon iaf lyft huvudet när jag visslar. Och idag var visst dagen då det passade galoscherna att komma <3

Doris på väg =))

Det är ju inte direkt som Monzan.
På honom kan jag vissla när jag går från huset - och när jag passerar hans hage står han oftast redan vid grinden och väntar. Eller så hör man att han är på väg :-P

Men att hon självmant gick de sista typ 30 metrarna är mer än hon någonsin gjort.
Hon är något rund men ser annars bra ut. Det lilla såret på höger bak läker som det ska. Någon har tagit en tugga på hennes bakdel, men ingen större skada är skedd. Denna någon har förmodligen fått spotta ut en rejäl tova päls =))

Annars då? Jo jag pular med hemsidan och letar nya gummistövlar. Semesterchill :)

Det har ändå blivit en del gjort idag.
Förmiddagen med målarpenseln i högsta hugg. Tänkte få de sista hinderbommarna målade så allt slipper stå ivägen där det står nu och att de istället kan befinna sig där de ska, dvs i ridhuset.

Idag blev även skivan som ska bli nya golvet i Monzans vrålåk sågat och borrat så som det ska se ut. Det var något bökigare än jag tänkt mig...
Men förhoppningsvis är transporten snart så som den ska vara igen. Ska bli skönt!
Då kan vi åka och stöka på något annat ställe :-P

Monzan fick skrittas med mig på marken idag. Han är något dryg och stökig just nu och ingen blir gladare än jag när vi får öka på träningen till det normala. Det finns för många myror i kroppen på den stora svarta kusen nu.
Han skötte sig bättre i snöre =))

Vi är igång och skrittar igen.
Just nu är det inte det roligaste då kusen verkligen tar alla, och då menar jag ALLA, chanser till att sprattla och studsa.
Idag lyckades han få mig att hänga på sniskan ett tag :-/
Lyckades idag hitta en runda på 57 minuter.
Eftersom vi får skritta max en timme om dagen och de flesta rundor tar längre tid så har jag försökt få till en som är så nära en timme som möjligt. 57 får anses som så nära jag kan komma.
Kusen är nära bristningsgränsen och vill inget hellre än att springa.
Tids nog. Jag vet bara inte riktigt om jag vill sitta på....

Skogsmaskinerna har avverkat under kraftledningen. Det tråkiga med det hela är att många korsande ridstigar nu ligger under en jäkla massa ris.
Men jag avsätter nån timme här och nån timme där och fler och fler stigar ser dagens ljus igen. Slit göra! Men nån måste ju göra det - det händer ju inte utav sig självt.

Ikväll blir det soffhäng och godis. Det har jag förtjänat =))

Igår ringde jag mälarkliniken för att få en tid att ultraljuda Monzans ben.
Den mysko svullnaden har förföljt mig och spökat sen den uppkom och nu var det dax att få veta svart på vitt.
Jag kan bara inte sätta igång att träna när magkänslan säger: stopp!
Alla scenarion har farit runt i mitt huvud så i morse var jag ganska uppgiven och redo för det värsta!
Så på fm drog vi till kvicksund och en dejt med veterinären!
Hon hittade såklart den lilla svullnaden och konstaterade liksom jag att kusen är oöm och ohalt. Check!
Vi gjorde böjprov på alla fyra benen. Helt ren! Inte minsta lilla fynd.
So far so good!

Ultraljudet då?
Det visade fräscha senor och gaffelband. Tack gode gud för det, pjuhhh!
Det var ju där mina farhågor var. Att något hänt med gaffelbandet. Ibland är det så fruktansvärt skönt att ha fel *jublar*

Det allra högst troliga är att han smällt på sig på sitt eget ben (efter sina rejs i hagen). Svullnaden ligger subcutant och påverkar inga senor. Den ska nu behandlas med Compa.gel och under den tiden begränsas skrittpromenaderna till en timme. Kusen får vara ute dygnet runt.
Häst = happy, jag = happy.

Om en vecka får vi träna igång igen och tävlingssäsongen som jag trodde var över är som det ser ut nu inte alls över.

Resterande dag har jag spenderat med pappa och E som kom på besök. Många timmar med prat, mat och fika.
Pappa som faktiskt köpte Monzan med mig för snart 11-år sedan. Han kände inte riktigt igen honom. Och det var bara pluspoäng han samlade idag <3 =))

"Något" säger mig att "något" är fel!
Frågan är bara om "något" är det jag tror och hur mycket "fel" som är fel???
Tåget står redo att åka på bergådalbanan men än så länge håller jag i nödbromsen.
Och jag håller i den....hårt!!!
Vänta är ett jäkla skit :-(

Så smög vi igång igen då....
Strax över en timmes skritt var planen och den höll även fast det var lite mycket sprätt och skvätt.
Efter en vecka i hagen är hela världen spännande :-P

Det ska skrittas några dagar innan vi drar igång igen med sikte på del två i våra mål.
Del ett är ju redan avklarat =))

Sen tog Monzan en tupplur innan han återigen studsade ut i hagen.

Doris påminner om en boll. Rund och fin - prima liv!
Det börjar närma sig att börja aktivera valnöten igen. På köpet kan vi kanske minska lite på midjemåttet.
Hon växer...igen! Å nu menar jag på höjden!! Hur stor tänker den lilla damen bli???
Och vilken tänkbar sadel passar kort svängd rygg med gigantisk manke?!

Herr häst har uttryckligen beslutat att nu är det nog med lata dagar i hagen.
Något måste göras och tar inte jag ut han så rockar han loss på egen hand, eller fot om man så vill.
Han körde ett räjs i morse (tidigt som fan). Svansen på ryggen och näsborrar stora som dasslock och tjohejsan vad roligt det var att fara fram som en idiot.
Ett likadant inträffade på kvällskvisten.

Stona i hagen bredvid stod och glodde som om han tappat förståndet!
Jag förstår dom.
Jag vaknade av hans framfart och var tvungen att titta ut. Men ja, jag fattar. Vilan är över!
Men inte idag.
Idag blev det istället en promenad. Kusen fick se något annat än insidan av hagen och var tillfälligt nöjd med det.

Jag hade tänkt mig söndag, men uppenbarligen blir det lördag. Så i morgon får han som han vill.... eller nej det får han inte, men han får iaf komma ut på tur.

Nu är båda boxarna skurade och all utrustning från tävlingen tvättat och tillbaka på plats. Kroppen har (till skillnad från kusen) intagit ett semestermode.
Fast nu börjar även jag bli sugen på att träna lite igen. Efter Laxåritten var jag inte sugen alls på att nästa gång rida ä n n u längre, men nu börjar det infinna sig en liten sån där känsla av att va fan, klart vi ska prova.
Huruvida det blir får tiden utvisa =))

Kvällen ägnas åt verandahäng och huvudet går på högvarv medans kroppen degar utspridd avslappnad i soffan.

I morgon nya tag!

Det händer fortfarande saker - bara inte lika fort!
Min "att göra"-lista är som vanligt ganska lång. Men jag försöker ändå bocka av en eller ett par saker varje dag.
Igår gick jag på sparlåga. Kroppen rörde sig, men inte mycket mer.
Doris box blev skurad iaf. Jag gjorde iof mer saker, det är bara det att just nu kan jag inte minnas vad...????

Idag blev det en liten roadtrip till Sven Lindblom för lite påfyllning i förråden.
Måste ta med mig Monzan dit bara jag har ett golv igen....
Och by the way - jag HAR ett golv igen

Det är bara det att det inte riktigt ligger där det ska.
Och det dröjer tills nästa vecka innan sambons hjälpande armar kan komma loss.
Men nu finns iaf alla saker =))

Monzan fick komma in för översyn. Han är lite rastlös och trött på att semestra i hagen. Men han ska ha sin vecka oavsett vad han tycker. Jag kan sträcka mig till att gå en prommis, och det kommer vi högst troligt att göra flertalet gånger.
Han har fått lite massage och annat smått och gott, så till slut var han rätt nöjd ändå.

Han har även stått några timmar med ett litet omslag. Han kom in igår med en liiiten svullnad på benet. Vad han har pysslat med får jag aldrig veta men redan nu ser det bättre ut.
Eftersom det på eftermiddagen kom en redig åskskur med tillhörande mullrande så blev jag ståendes i stallet lite extra. Fick då ena skåpet rensat och städat. Praktiskt!
Så då kan jag bocka av ännu några saker på listan.

Kvällen ägnades åt slött tv tittande innan jag gav upp och släpade mig uppför trappan.

Så jag klagar inte över tillvaron.
Värre är det för sonen som på sina lediga veckor ligger däckad med lunginflammation. Lider med honom och hoppas att det vänder snart med hjälp av antibiotikan.