Har samlat på mig en hög olika övningar med bommar som nu ska enligt plan utföras en gång i veckan.
Jag var mer fokuserad i min ridning och mindre slarvig. Monzan fick oxå skärpa till sin valnöt och det försvann en hel del onödigt sprattlande. Jag är tacksam!

Nu ska vi se hur det går...

Det är inte alltid roligt att ha en sprättben. Det blir alldeles för mycket sprätt och vi kommer inte till någon avslappnad harmonisk ridning. Det ger liksom inget...
Monzan behöver spänna av mellan öronen och fokusera på jobbet och inte "allt".
Idag tog vi hjälp, och fick sällskap på köpet :-)
Markarbete med bommar. Många bommar!
Och diverse saker som skulle utföras över runt och i mellan.
Och jag fick koncentrera mig på att rida hela tiden för att hålla alla delar på rätt plats.
Spänn magmusklerna är en mening jag hört många gånger idag. Hmmpfr :-/
Faktum är att när jag gör det så blir det ju bättre. Så varför funkar dom inte hela tiden?Gissar jag skulle behöva träna dom lite mer. Sätter det på min "att göra" lista!
Monzan som från början var disträ, övergick snart till att bli super taggad för att avsluta kanon bra! Stolt över han :-)
Trots att han hela tiden kändes som en dynamit så blev det bara små fräs i stubinen. Han ormade, studsade och fnorkade en del men jobbade på så fint och avslutade avslappnat där han kunde behålla en stadig taktmässig trav på lång tygel framåt nedåt. I'm happy :-D

Så varför gör jag det inte oftare? Borde göra det. Men det är lättare med hjälp. Speciellt som vi då och då råkar flytta på en bom.

Men känslan från idag tar jag med mig. Vi kan! Och vi ska bli bättre :-)

Har uppdaterat mitt bestånd av reflexer och blink lampor. Man kan inte ha för mycket av den varan upptäckte jag när jag återigen möter häst och ryttare helt utan... Vill dom ta livet av sig???
Personligen tycker jag det är mycket trevligare att se ekipaget redan på håll och inte när den är precis framför näsan *muttrar*

Eftersom jag var ledig idag så tog jag sprättben på en tur med härlig höstgrå himmel och strilande regn. Eller...ja :-/

Monzan gillar inte regn. Den lilla detaljen hade jag visst glömt, eller förträngt.
Dessutom vet jag inte hur jag tänkte när jag tänkte att en skrittvända genom skogen, längst spåret och över fältet skulle kunna räknas som kontrollerat. I regn!?!?
Var hade jag min hjärna?

Det första som händer är att hästkraken håller på att få spader över löv på marken. Det finns minst lika många i hans hage som inte bekommer honom det minsta :-/
Sen skulle jag öppna fickan för att ta min vante. Kardborren satt fast och lät kanske lite annorlunda än annars, eller inte. Då slog kusen knut på benen och höll på att stå på näsan :-O
Efter detta så var resterande ridtur av det studsande, sprattlande och fnorkande slaget. Vi har t.o.m gjort små grodhopp som säkert har något tjusigt namn om dom utförs korrekt.
Konstaterade att han lyckats slänga sitt eget dräggel bakom öronen. Imponerad!
Vi nöjer oss med att turen var någorlunda kontrollerad. Studs och sprattel får ses som gymnastiska övningar. Och vi kom hela och halvdränkta hem igen =))

På kvällen blev det massage och nu känns han bra igen. Snacka om berg&dal bana ^^

Doris har fått agera klädhängare och provat täcken. Dock glömde hon visst att hon haft sådana på sig förr och satte sig som ett frimärke i väggen *suckar*
Jag var helt säker på att hon skulle ha vuxit ur täcket hon fick som åring. Hon har skjutit iväg och växt under sommaren. Men detaljen att växa på längden missade hon så täcket passar fortfarande :-)
Bra att veta att det finns när det blir riktigt skitväder. Men först skulle hon behöva besöka duschen....

Även fölstona har fått fleecetäcken på för att torka upp. Flisan tog det hela med ro medans Vims var oerhört skeptisk till sin mamma som plötsligt var blå!!! Otäckt!
Kottarna blev torkade med handduk. Igentligen inte nödvändigt men det är lite mysigt att pyssla med de små liven <3

Gårdagen var en sån dag då jag borde ha stannat i sängen under täcket och ignorerat världen. Varför gjorde jag inte det?
Den började med att framdäcket på bilen gick åt he-vete på väg till jobbet , och den slutade i samma stil. Gaahhh - bryt ihop!!!

Idag var en ny dag. En inte helt bra dag. Men bättre än igår!
Monzan fick ett pass på ridbanan. Igår kändes han halt överallt och av på mitten. Idag var han hel och ren :-)
Vi koncentrerade oss på stora mjuka linjer och att hålla ihop i övergångarna. Han gör det han ska men känns lite kantig. Ingen wow känsla.
Men vi har fortfarande lite att jobba med muskulärt i rumpregionen så vi fortsätter att koncentrera oss på lösgörande arbete kompletterat med massage.

En inte alltför munter Monzan...

Fast det känns som en bra söndag.
Jag har haft dåligt samvete över att inte hinna med alla hästarna ordentligt, och så är det alltid andra saker som blir lidande.
Idag blev stallet fixat och fölstona fick pyssel i hagen i det vackra vädret.
Mara och Bella mös av lite borstning och Vims och Flis gjorde sitt bästa att vara i vägen :-) och sno min kaffekopp. RIP bästa koppen....

Sen blev det städning inomhus. Ungefär bland det tråkigaste som finns, men nödvändigt och det känns bra efteråt!

Dagens positiva var Doris <3
I lina, båda varven, alla gångarter. Jag är imponerad!!!!
Hittills har högervarvet blåvägrats och hon har stått på bakbenen och flaxat runt. Men nu har tydligen pengen pluppat ner :-)
Måste få igång henne nu. Undrar bara en sak - när ska hon växa på längden???

Monzan blev linad på töm. Bitvis riktigt fin och när han inte var det skyller vi på hon som höll i tömmarna.
Undrar om det är läge att ta en körtur någondag, tål att tänkas på!

Fina tjejen <3
När hon vuxit någon dm på längden är det dax. Å när tusan gör dom det?

Flisan tar en tupplur!

Vims. Coolaste killen :-)

Härlig höstdag och jag är glad!

Stallfixet drog ut på tiden då det blev lite avbrott för kaffe, mätning av fölkotte och allmänt skitprat   . Men vad gjorde det, för jag hade inte bråttom med nåt. En lagom soft dag då jag kan pula runt utan tider att passa. Nackdelen är att jag igentligen inte får så mycket gjort, men ibland kan även det vara skönt. I morgon är en annan dag och då kan jag fixa sånt som inte fixades idag.

Efter en titt på min utrustning har jag konstaterat att jag har en skitig häst och att jag är slarvig. Skäms!

Men det tar vi en annan dag då vädret inte lockar en att vara utomhus.

Monzan har luftat sig i ett pass på ridbanan. Vi håller oss där då igångsättningen skulle vara kontrollerad. Det är iaf det ställe där vi kan vara mest kontrollerade och fokuserade på att jobba    . Och förutom att han lätt rinner iväg *läs: tar alla chanser, så skötte han sig så fint. Inte ett sprattel! Jag är i chock!!!

Övergångar från vänster varv till höger varv är svårt och han puttar lätt över mig om jag inte är med. Övergångar åt andra hållet går bra. 

Smiter hellre iväg än att böja igenom sig ordentligt. Men han är lite ursäktad då han har massor av spring i benen som inte riktigt får komma ut. Han vill göra det fort och slarvigt, jag vill göra det långsamt och noga. Det blev en kompromiss om något mellanting där jag ändå fick vara med och bestämma takten   .

Sandra som provade Monzan när han var som mest bedrövlig fick hoppa upp för att känna skillnaden. Jag menar så jag inte lider av inbildningssjuka och tror (vill) att han ska vara bättre än vad han är. Det var inte så!

Han ÄR faktiskt lika fin som han känns just nu. Skönt! Då lägger jag upp en plan från nu och håller mig till den ett par veckor framåt så får vi se sen....

Det som förr såg ut så här:

Ser numera ut så här:

Man kan väl säga att det artar sig. Innan det blr snöstorm och drivis ska det nog finnas både lyse, sarg och underlag. Och det som är runt omkring ska väl också hamna på plats!

Eller ja, vi har åtminstone börjat på att vara igång igen.
Det var otroligt sprattligt och okoordinerat till en början. Allt, precis allt var värt att gå igång på. Och det största problemet var att titta dit man skulle istället för på allt runt omkring (som funnits där hela tiden). Någon, vill inte nämna några namn, har vissa problem att inte gå dit näsan pekar. Och pekar näsan åt alla håll samtidigt blir det uppenbarligen svårt att hålla en rak linje.
Svansen åkte upp och ner som en antenn och allt var spännande *fnork*

Men mellan sprattlandet så kändes han riktigt bra. Något svårare att böja igenom i vänster varv men när han slappnade av så gick böjningen igenom. Det går helt enkelt inte att sprattla och böja samtidigt :-/

Vi har även kikat in i ridhuset. Det är stort!
Inte färdigt men vi var nyfikna på hur stort det såg ut från insidan så vi gjorde ett span :-)

Sprättben har även fått massage och han känns fortfarande rak, så som han ska vara. Inte krokig, så som han var!

Nu smyger vi igång med träning igen. Vi stärker upp oss och kör igång med vinterträning. Vilan har vi ju typ redan haft. Ofrivilligt förvisso men vila som vila.

Jag är glad att vi höll det vi skulle, dvs kontrollerat! Check!

Onsdagen som jag längtat efter. Onsdagen vi skulle bita ihop och ta oss fram till utan att dö tråkdöden och utan att bli mentalt instabila. Tror/tycker vi har klarat det fint under omständigheterna :-)

Monzan har fått rumpan tillrättalagd och har fått grönt ljus att joggas igång under kontrollerade former. Kontrollerade var ordet!
Lite övningar att utföra under en 10-dagars period och sedan utvärdering. Kan vi bara hålla oss på mattan nu under igångsättning så är vi snart på banan igen.

En ny kortsiktig planering är ehh, planerad ^^ och jag hoppas den håller. Förhoppningsvis blir herr sprättbens skruvade mentala tillstånd mindre skruvat nu då det faktiskt är tillåtet att springa. Kontrollerat!

Monzans tillstånd är inget nytt under solen. Det händer då och då att rumpan hamnar på sniskan (eller bäckenet för att vara exakt). Förr kunde det gå någon månad i mellan, numera pratar vi år.
Det är positivt!
Dessutom är det tydligt när det händer och då bryter vi all träning tills den är på plats igen. Stor grej men ändå ganska lätt fixat!
Och till 99.9% gör han det på egen hand i hagen. Nackdelen med att vara överaktiv!

Men nu så. Tungan rätt i mun, håll i hatten -så kör vi. Kontrollerat! Check!